140
musikdirektör vid universitetet i Helsingfors och sedermera, som bekant, en berömd tonsättare bl. a. till den äfven hos oss gifna romantiska operan ”Kung Carls jagt”.
På fru Frösslinds recett strax efter påsk 3 april gafs ytterligare en enaktare af Scribe, ”Ambassadören” späckad med en mängd små roliga händelser. En spansk ambassadör i Neapel (Habicht) med en vacker dotter (Ch. Ficker), en ung elegant fransman (Collberg), som råkar få se henne på promenaden, en kammartjänare (Hyckert), fintligare än diplomaten själf, samt slutligen en liten modehandlerska med tillräckligt vackra ögon för att tjusa något mer än en kammartjänare och nog förstånd för att hålla god min inför en diplomat, se där personerna i denna lilla pjäs, som med sin underhållande dialog och sina många komiska situationer slog lifligt an på publiken. Priset togs af den täcka eleven Fanny Westerdahl i modehandlerskans tacksamma men svåra roll, som hon spelade med mycken ledighet och behag. — Efter den Scribeska talpjäsen gafs för första gången hans komiska opera i tre akter ”Muraren” med Aubers mästerliga musik (prem. i Paris 1825). Den tidens recensenter voro emellertid ytterst onådiga mot densamma. En tycker sig hafva hört alltsammans förut och påstår, att första aktens kvartett påtagligen är kalkerad på den gudomliga trion i ”Vattendragaren”. En annan säger, att musiken har mycken likhet med herr Lejas bod. ”Där finns mycket gentila saker, men — det mesta är strunt.” Om den också står under ”Fra Diavolo” i musikaliskt värde, innehåller den dock många
