144
— en generalsalfva från salongen! De bytte om och sträckte ett ben bakåt — åter en generalsalfva från salongen! De sträckte ut ett ben rakt åt sidan — dacapo från salongen! De togo fart och gjorde en dubbelpiruett, icke så alldeles säkert, men i alla fall relativt ganska berömlig — stor allmän förtjusning och ty åtföljande åska utan blixt i salongen, o. s. v. Ändtligen vid de båda debutanternas slutliga afträdande från scenen en ny åska, med hvilken ensam deras anspråk, som vi förmoda, skulle funnit sig fullkomligt tillfredsställda. Nu däremot, vid så täta och stormande bifallsyttringar, måtte de befinna sig i det lika obehagliga som vådliga alternativet för unga artister, att antingen skatta sig själfva alltför högt eller publiken — — —!” (Dagl. Alleh. 1 maj 1834.)
Böndagen 27 april hade konsertmästaren Johan Beer sin afskedskonsert. Född 1792 i Hamburg och elev af Spohr vann han under en konstresa i England stort anseende, gifte sig 1818 i Hamburg med den utmärkta pianospelerskan Henriette Grund och anställdes i hofkapellet 1822—1834, då han mottog en plats vid kejserliga operan i Petersburg 1834—1844 och bosatte sig sedan i Berlin, där han dog 1864. I minnesteckningen öfver honom i Mus. Akad:s handlingar 1866 heter det: ”Bland Stockholms musikälskare lefva ännu många, som påminna sig den utmärkta finhet och smak, hvarmed detta konstnärspar utförde Beethovens och Mozarts mästerverk för violin och piano.” På ifrågavarande konsert spelade hofkapellet uvertyren till Zampa, Matilda Ficker sjöng en aria ur Robert och Emil Ronniger, som
