då återkommit till Stockholm likaledes en stor konsertaria af Mozart. Beer själf spelade ett par violinkonserter, den senare med pianoackompanjemang af hans dotter Ida. Hans hustru utförde en konsert för piano af Beethoven (Ess-dur). Konserten afslöts med att hofsångaren Berg sjöng Nicanders för tillfället skrifna ”Konstnärens öde” på melodien ”La sentinelle” af Hummel med obligatackompanjemang för piano, fiol och violoncell af herr och fru Beer och herr Gehrman. Poemets sista rader lyda:
” — — bort han går,
men gömmer flydda dar i minnets sköte
Och med de sina hand i hand
han yttrar här de sista afskedsorden:
Ett varmt farväl åt Svea land
och kärlek för det gamla Norden!”
Torsslows recett försiggick 6 maj, hvarvid
Voltaires tragedi ”Mahomet” uppfördes med Almlöf i
titelrollen; Seid och Palmira spelades af Collberg och
Sara Torsslow, Sopir af Fr. Kinmanson och Omar af
Wennbom. Torsslow själf var nu så pass återställd,
att han kunde stödd på en käpp deklamera fragment
ur Lidners ”Spastaras död” med musik af Brendler
och hälsades af den fulltaliga publiken med
entusiastiskt bifall.
16 maj inträffade det högst sällsynta fallet att en svensk opera uppfördes. Då gafs för första gången ”Ryno eller Den vandrande riddaren”, skådespel med sång och dans i tre akter. Texten var skrifven af
10 — Svenska teatern VI.
