150
tryck, som i förening med det populära i melodierna nödvändigt tillvann den ett allmänt bifall och kan betraktas som glanspunkten i hans andel af musiken. Fängelsekvartetten i tredje akten är äfvenledes ett förträffligt nummer. Finalen påminner om Rossini, liksom åtskilligt bland det öfriga om Mozart, Weber, m. fl. Kapellmästaren Berwald hade en stor andel i operans framgång genom den förtjänstfulla instrumenteringen och genom anordnandet av balettmusiken. Till pjäsens framgång bidrogo äfven de praktfulla kostymerna och dekorationerna samt icke minst de präktiga nationaldanserna af Selinder, som redan då hunnit ge hela balettkåren ett kraftigt uppsving. Drottningen och kronprinsparet öfvervoro föreställningen, och efter dess slut hade kronprinsen i Operans lokaler låtit arrangera supé och bal för teaterstyrelsen, alla medlemmar af aktörs-, orkester-, kör- och balettstaterna som tjänstgjort samt äfven några andra personer, hvarvid hofmarskalkarna von Beskow och friherre Fleming voro värdar. Vaktbetjäning samt maskinist- och handtverksstaterna blefvo likaledes på H. K. H:s bekostnad undfägnade. Gästerna kunde lugnt hänge sig åt festens glädje och gamman, ty dagen därpå ingick pingstlofvet.
I slutet af månaden vann den sjuttonåriga Fanny Westerdahl en ny triumf, då hon uppträdde i den halfsekelgamla treaktskomedien af Destouches ”La fausse Agnès”, som nu efter mer än trettiårig hvila återupptogs på spellistan i en ny af Lars
