med henne och framför sig fick se en liten rödfnasig, hopkrumpen gumma. ”Herre Gud, tänkte jag, du skall om några dagar uppträda såsom hertiginna af Marlborough, hur skall det gå till? Så kom den dagen. — — Hvilken sällsam förvandling! Hur slog hon mig icke med häpnad! Aldrig glömmer jag
Charlotte Erikson. Efter fotografi af miniatyr, i Kungliga teaterns porträttsamling.
hennes första entré. Af den lilla sextiettåriga gumman såg jag nu ingenting. I stället stod framför mig en fyrtiårig kvinna med snilleblixtrande ögon och med ett ansikte, som visade tydliga spår af skönhet och behag. Denna metamorfos öfvergick allt mitt förstånd. Men också begaf hon sig upp på teatern redan klockan tre, ehuru spektaklerna icke började förrän klockan sju.” I Vadstena lämnade hon sällskapet i november. En afton var det särdeles kallt på scenen, som saknade hvarje värmeapparat, och
