längesedan ägt grundad rätt dertill. Jag öfverlemnar dessa reflexioner till det afseende de kunna förtjena. — Fullkomlig högaktning. Söndag morgon. GL.”
Kgl. Maj:t var 1834 ej så mild och eftergifven som vid den liknande stora schismen 1828. Artisternas ansökan lämnades denna gång utan allt afseende. Reglemente och lönevillkor bestämdes enligt det uppgjorda förslaget och — personalen föll till föga. Aktören, hofsekreteraren Berg samt aktriserna Frösslind och Erikson ställdes på indragningsstat och tillerkändes en interimspension af 825 rdr bko med befrielse från tjänstgöring. Aktören Torsslow, som var oförmögen att å scenen uppträda, fick en interimslön af 800 rdr bko. Berg anhöll i nådeväg om tillgift för sitt förhastade steg och att få kvarstanna i teaterns tjänst, men fick afslag. Han förnyade sin begäran, åtnöjande sig med pensionen och en recett på dag direktionen själf bestämde, men förvägrades äfven detta. Fru Frösslind återinträdde i tjänstgöring 1836 såsom ”interimspensionär”, ehuru hon användes alltmera sällan och slutligen endast i mindre talroller. Fru Erikson återvände likaledes 1836 och utvecklade då, såsom förut blifvit sagdt, en liflig och af publiken högt skattad verksamhet inom den högre komedien. De öfriga antogo, om också efter något krångel, de dem tillerkända löneförmånerna med undantag af fru Torsslow. Direktionen erbjöd henne 20 april 1,600 rdr bko i fast lön, klädpenningar à 700 rdr bko, därjämte tjänstgöringsarfvode 600 à 800 rdr bko samt en årlig recett, hvilken hon, som var
