Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/180

Den här sidan har korrekturlästs

174

silfverhåren? Hvar är den ypperlige Torsslow — skådebanans Proteus — som i skiftande skepnader från och med den grubblande Hamlet till och med den lättsinnige, pojkaktige Philibert förtjuste oss alla? — Och hvar är hon, den drottninglika Elisabet, fru Torsslow? Borta, borta! Och hvar är hon — Preciosa, pretiosissima, fru Erikson, allmänhetens älskling? Hvar är Gurli? — Se på de kämpar och amasoner, som du har kvar, och erkänn, att din nakenhet är för stor att kunna höljas af ett enda almlöf. — ” När den svenska Talia icke då ömkligen omkom efter en sådan kraftig åderlåtning och ett sådant därpå följande hotfullt aftynande, tycks man icke behöfva frukta för att hon i våra dagar skall aflida på grund af en liten tillfällig opasslighet, från hvilken hon för öfrigt redan ganska raskt syns hafva hämtat sig.

Till dessa svåra personalförluster kom äfven, att en serie representationer till följe av koleran måste inställas. Sedan Sundhetskommittéerna lämnat sitt tillstånd, försökte man börja spela 1 september, men efter några varningar i tidningarna för förkylningar vid utträdet från den upphettade teatersalongen i den svala höstluften blef allmänheten uppskrämd, och teatern måste efter endast tvenne representationer åter stänga sina portar. För att betäcka den genom det nödtvungna inställandet af verksamheten uppkomna bristen beviljades af Kungl. Maj:t ett lån af 10,000 rdr bko från Statskontoret, som dock innan spelårets slut skulle återbetalas. — I sammanhang härmed ber jag få berätta, hvad ledaren för Odéonteatern i Paris, den ovederhäftige, men älskvärde store reklammakaren Jéan Harel hittade på, när