”älsklingar”, med hvilka jämförelsen aldrig kunde utfalla till fördel för efterträdarna. Så har det alltid varit, och så kommer det ständigt att förbli.
Lars Kinmanson. Efter teckning af O. L. Anderson i Kungliga teaterns porträttsamling.
Sarah Bernhardt berättar i en saga, hur feerna församlade sig kring ett barns vagga och skänkte det de härligaste gåfvor, gyllene kronor, hopens bifall, skaldernas lof och ett rykte, som skulle flyga kring land och haf. Men en afundsam fe förklarade då, att de gyllene kronorna skulle vara af papp, lagrarna kring hans hjässa förvandla sig till ogräs, och att han skulle dö i svårmod och förgäten. — ”Hvad skall han då bli?” utropade fadern förfärad. — ”Skådespelare!” blef svaret. Då reste sig dödens fe. ”Barn, jag skall
