184
och af Lemos blef det ingenting annat än en sufflör vid talscenen 1837.
De i elevskolan kvarvarande lärjungarna fingo några gånger uppträda inför publiken vid de ordinarie representationerna. Sålunda spelade de i oktober de under föregående spelår gifna pjäserna ”Studenterne i Småland” och ”Correspondensen” samt på nyåret ett nytt stycke ”Cornetterne”, en af befängda situationer fylld liten fransk enaktskomedi, som gick sex gånger under spelåret. I dessa småpjäser uppträdde eleverna Fanny Westerdahl, Jenny Lind, Mina Fundin, Karl Sundberg, Edvard Stjernström, Johan Söderberg och Vilhelm Robach. De sex förstnämnda förvärfvade sig inom kort ett framstående konstnärsnamn, en vann ju till och med världsrykte. Robach, som blef elev 1 april 1833, fäste uppmärksamheten vid sig redan i december s. å., då han som bondgosse sjöng en hymn i ”Engelbrekt” tillsammans med Jenny Lind. Han hade en vacker röst och väckte stora förväntningar vid sin debut 26 november 1834 såsom Adolf i ”Lilla matrosen”. Man hoppades, att en efterträdare till Sällström var funnen. Men rösten förlorade sig snart, och han dog redan 1840 vid endast tjugusex års ålder. — Stjernström berättade för mig en afton på 1860-talet, hvilka skojfriska muntrationer dessa elevpojkar kunde hitta på. Det roligaste de visste var att spela Sarastros odjur i ”Trollflöjten”, ty på den tiden funnos dessa kvar i all sin glans till både publikens och deras egen glädje. De voro utklädda till apor och andra vilddjur med långa svansar, som släpade på golfvet, och allt hvad Papageno hade på bordet i matväg:
