186
riktigt grundligt skrämma honom. Klum infann sig alltid tidigt om kvällarna för att tända lamporna. En eftermiddag smögo pojkarna sig dit, klädde ut en mannekäng i bara skjortan och hängde upp den med snara om halsen på en krok i taket, hvarpå de gömde sig. Klum kommer och i sin spökrädsla trefvar han sig med skälfvande knän i mörkret fram, slår eld samt stiger upp på en stol för att tända taklampan. Just som det blir ljust, får han syn på den hängda figuren, och utan att ge ett ljud ifrån sig dimper han afsvimmad raklång ned på golfvet. Det var ju tur, att han icke slog ihjäl sig. Den gången var det mycket fråga om förvisning från skolan, men Klum förlät odjuren och fällde till och med förbön för dem; man lät nåd gå före rätt, och de fingo stanna kvar till konstens fromma. — Stjernström var född 1816 och hette ursprungligen Karl Blomberg, men ändrade namnet till Edouard Stjernström vid sin första nattvardsgång. Elev vid baletten 1825—32 blef han följande år aktörselev, men afskedades 1 juli 1836, emedan han läspade. Efter undergången tandoperation debuterade han på hösten i ”Den okände sonen” och fick aktörskontrakt från 1 oktober.
För att fylla luckorna inom personalen nyengagerades 1 juli från Djurgårdsteatern herr Blomqvist, som försökte ersätta Collberg såsom Philibert d. ä., men afgick med spelårets utgång, samt aktören Håkansons hustru, född Terese Magito 1805. I januari 1835 fick hon det kinkiga uppdraget att i den nervskakande dramen ”Grefven af Walltron” efterträda fru Torsslow, hvilken i grefvinnans roll varit mycket applåderad. Om hon också icke ägde hennes stora
