18
å första bänken. Dessutom infördes en strängare kontroll för inträde i teatersalongen. I midten af augusti utfärdades nya reglementen icke blott för teaterns arbetare vid maskineriet och verkstäderna samt för de personer, som med eldsläckningsanstalterna ägde befattning, utan äfven för vaktbetjäningen vid salongen och de yttre ingångarna. I § 8 af det senare fanns ett moment, som, efter hvad det förefaller mig, borde många gånger åstadkommit större förargelse än egentlig nytta. Det hade följande lydelse: "Att som inga contra-marker vid salonens inre dörrar meddelas de Spektatörer, hvilka, sedan Spektaklet börjat, från sina platser utgå, Vaktmästarne böra begära de utgåendes namn samt åt deras yttre utseende därjämte ägna den uppmärksamhet, att betänklighet och hinder för deras åter insläppande i Theater-Salonen icke vid återkomsten må uppstå". Icke liten personkännedom fordrades sålunda af dessa betjänte, då de vid obehörigas insläppande miste sin aftonpenning och vid tredje gången förnyad ouppmärksamhet kunde af direktionen afskedas.
På nyåret 1833 blefvo teaterns gallerförsedda avantscener tillslutna för allmänheten. Det okynne, som i dessa undangömda vrår länge bedrifvits af personer, hvilka där råkades mindre för att njuta af de sceniska föreställningarna än för att obemärkt kunna öfva själfsvåld, hade väckt rätt mycken förargelse både i salongen och på scenen. Det hände icke sällan, att artister, som kommo för nära gallret, handgripligen förolämpades af något upprymda spektatörer bakom detsamma, hvilka ej kunde igenkännas till följe af det skyddande stängslet. Ja! man
