234
afskedade skådespelaren, hofintendenten Karl Fredrik Berg, men det var ingen hemlighet, att Lindeberg stod bakom. Efter ett och ett halft års betänketid afslogs den af konseljen 22 dec. 1836. 1838 inträffade de blodiga kravallerna på Stockholms gator med anledning af Crusenstolpes fällande för majestätsbrott och hans afförande till Vaxholms fästning. Oppositionens vind började blåsa allt skarpare mot regeringen, och konstitutionsutskottet vid 1840—1841 års riksdag upptog afslaget på Lindebergs skrifvelse bland de anklagelsepunkter, hvilka borde föranleda riksrätt mot statsråden. Det understöd af 4,500 rdr bko samt tvåhundra famnar ved, som varit Kungliga teatern förut beviljadt, blef af ständerna nekadt, under uttalande af att denna indragning skedde, så länge regeringen förbjöd privatteatrars inrättning. Torsslow som den vintern med sitt sällskap uppträdde på Taliaordens teater i Kirsteinska huset och gaf ”dramatiska soaréer”, hvilka dock icke fingo annonseras, utan abonnerades i sällskapets namn, djärfdes nu att spelåret 1841—1842 hyra teatern för egen räkning och ge offentliga föreställningar, utan att bry sig om Kungliga teaterns privilegier och protester, och regeringen vågade icke åtala honom för lagbrott. — Nu insåg Lindeberg att ”det sceniska enväldet” omsider var störtadt, att den stund ändtligen var kommen, då hans lifs käraste dröm skulle gå i fullbordan, och att han icke vidare behöfde söka något medgifvande till den teateranläggning, som under alla dessa år hägrat för hans inbillning. Af kaptenens dagbok ser man, att han 29 januari 1842 undertecknade köpekontraktet till en vid dåvarande
