242
ifrån återvunna herravälde öfver gången. Han haltade ännu ganska svårt. Till efterpjäs gafs f. f. g. en fransk vådevill ”Rataplan eller Den lille trumslagaren” där fruarna Torsslow och Erikson fingo i en ny upplaga af pagerna i ”Felsheims husar” visa sig i karlkläder, den ena som trumslagare, den andra som pipare. Efter spektaklet inropades de tre artisterna under stormande bifall. Andra gången blef salongen utsåld först vid föreställningens början, och endast Torsslow visade sig vid framkallelsen. När programmet gafs tredje gången, var salongen blott fylld till hälften, och publiken aflägsnade sig utan bifallstecken. Den 3 maj bjöds på gammal skåpmat, en treaktsdram af Kotzebue ”Den värdiga hustrun”, som tydligen hörde till det slags dygdemönster, om hvilka Fredrika Bremer säger i sina Teckningar ur hvardagslifvet, att ”det finnes dygder, som göra en sömnig”, ty den uppfördes aldrig mer. — Teaterns nästa nyhet 11 maj bestod i en af Torsslow från franskan öfversatt femaktsmelodram ”Giftblanderskan”, ett ohyggligt nervskakande skådespel, som handlar om en förnäm dam, hvilken afdagatager nästan hela sin släkt och åtskilliga oskylda personer dessutom. För öfrigt förekommer där tortyr, en människas innebränning, en annans brännande på bål, med flera gräsligheter. Pjäsen var bra uppsatt, spelades förträffligt, och den sensationslystna publiken vallfärdade ditut ett tjugutal gånger för att njuta af rysligheten. Vidare uppfördes ”Slottet Kenilworth”, ”Damer och husarer”, ”Friaren från Mexico” och ”Carl XII på ön Rügen” med Malmström i titelrollen 8 juli. Aftonbladet påpekar
