gunstens föränderlighet, då denne hjältegestalt nu kunde visa sig på svensk scen utan att mötas af fullt hus och utan ett enda bifallstecken. En insändare skref i augusti: ”Man trodde sig ha rätt att vänta af herr Torsslow förmåga att urskilja, hvad som verkligen är godt, underhållande och kvickt, men det han under innevarande säsong presterat synes vittna om, att han med allt sitt snille som skådespelare likväl i valet af pjäser är en ganska renlärig skolär af de kungliga teaterdirektionerna.” — Först genom uppförandet af femaktskomedien ”Strozzi och Martino eller Konspirationskonsten” 5 september fick Torsslow vind i seglen. Det var en öfversättning med förbytta namn efter en af Scribes bästa komedier ”Bertrand et Raton”. Originalet handlar om Struensees fall, men författaren har i sin kvicka dialog gjort de mest närgångna hänsyftningar på samtida franska förhållanden, hvarigenom den blir en verklig pièce de circonstance, ett tillfällighetsstycke, där intrigen icke illa symboliserar julirevolutionen. Grefve Bertrand Rantzau är ett ända till fullkomlighet utfördt porträtt af Talleyrand och i Raton Burkenstaff, hufvudmannen för folkpartiet, finner man en rätt tydlig hänsyftning på Jacques Lafittes öden under och efter ”de ärofulla dagarna”.
.... Mutato nomine de te
fabula narratur.
Allt detta stegrade naturligtvis pjäsens intresse i Frankrike. Här var det ensamt Torsslow, hvilken genom sitt snillrika spel som ministern Strozzi förlänade stycket hela dess betydelse. Det hade
