ändras. Det är inte tillåtet att skämta med Saint Pierre, den förste af apostlarna, Roms skyddshelgon! — När ”Maria Stuart” skulle ges, fick patern den till genomläsning. ”Hvad för slag?” skrek han till den stackars teaterdirektören, ”Vill ni låta halshugga en drottning?” Det får inte på några villkor ske! Kom igen om ett par dagar, så ska’ jag fundera ut ett annat slut, ty stycket är inte dåligt för resten”. Direktören kom igen. ”Nu är det färdigt. Ni låter helt enkelt deportera henne till Frankrike. Det är ett revolutionärt land, och kan vara lagom åt den uppviglerskan.” ”Ja men, Ers högvördighet, hon begär ju inte bättre. Hvad blir det då med hela tragedien?” ”Det kan inte hjälpas, så ska’ det bli!” — I en dram, som handlade om Torquato Tasso, beklagade sig den olycklige skalden för Leonora öfver det oblida öde hans sånger rönt, hvarvid han utropar: ”Jag skall offra mina arma foster åt lågorna!” ”Stryk ut det där!” röt monsignore Suomi. ”Det vilddjuret vill bränna upp sina egna barn — och dessutom hvilken skandal! Tasso var ju inte gift, och fast han och Leonora älskade hvarandra, är det inte alls bevisadt, att prinsessan af Ferrara hade några barn med honom. Det är troligen bara ett oförskämdt förtal.”
