period ägt att, efter två års hvila å nyo inöfva och utföra mitt föga mindre betydliga sångparti i ’Det befriade Jerusalem’, all min tjänstgöring under tiden på den dramatiska scenen oberäknad. — Jag anhåller, att dessa upplysningar benäget måtte få en plats i Red:s tidning liksom anmärkningarna.
Stockholm 25 februari 1833.
- F. G. Kinmanson.”
Argus, som i sitt nästa nummer villfor Kinmansons begäran, tillade, att felet helt och hållet måste skrifvas på teaterdirektionens räkning.
Berwald sökte, så mycket det sig göra lät, godtgöra den högst förargliga händelsen genom att återuppföra operetten 23 februari på recetten för hofkapellets pensionskassa, då den fick ett bättre utförande. Under den konsertafdelning, hvarmed den aftonens program inleddes, fick man höra uvertyren till ”Trollflöjten”, aria ur ”Fidelio”, sjungen af Henriette Widerberg, concertante för harpa och fiol utförd af de utmärkt skickliga hofkapellisterna Fatschek och Randel samt ”Harmoniens lof” med fullstämmig kör och orkester af abbé Vogler.
Skådespelaren Gustaf Lindman afled 19 februari vid fyrtitre års ålder. Som ung hade han en ovanligt hög och stark sångröst, hvilken tyvärr förstördes under målbrottstiden, hvarför han öfvergick till talscenen, ehuru han af brist på sångare användes äfven i betydande sångroller såsom t. ex. Gustaf Wasa. Han blef emellertid aldrig någon framstående aktör. Hans Jago i ”Othello” var en särdeles olycklig
5 — Svenska teatern VI
