utförande täflar den med det skönaste den franska litteraturen äger. Hos oss kunde pjäsen naturligtvis icke väcka ens tillnärmelsevis ett sådant intresse som i Paris eller blifva någon partifråga, men den gjorde i alla fall stort uppseende och samlade en följd af fulla hus.
Jean François Firmin såsom Hernani 1830.
Härtill bidrog icke litet, att direktionen icke skytt några kostnader vare sig för den dekorativa utstyrseln eller för kostymerna. Framförallt lära Karl den stores grafhvalf och sista aktens terrass med det eklärerade slottet i fonden varit af en vacker och pittoresk effekt. Kostymerna öfverträffade i smak, skönhet och prakt nästan allt hvad man förut sett i den vägen på vår scen. I främsta rummet gällde det omdömet Sara Torsslows (doña Sol) bägge
