Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/102

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

96

medelmåttigt intryck. Så mycket lifligare bifall skördade Matilda Gelhaar för en aria ur "Gazza ladra". Den skicklige pianovirtuosen John van Boom utförde en rondo af Charles Mayer, men väckte nu som alltid mera beundran än hänförelse. August Gelhaar spelade därefter en concertino för oboe. Till sist repriserades melodramen "Ariadne på Naxos" med Bendas förträffliga musik. Titelrollen utfördes af Högquist och Teseus af Almlöf. Begge voro utmärkta. — En liten kvick enaktskomedi af Scribe gafs 28 mars "Zoë eller Den lånte älskaren", där Jenny Lind var en liflig och pikant Zoë. Hon lider af Pierres (Hyckert) kyla och obeslutsamhet och gråter bittra tårar. För att hjälpa henne lånar den charmanta fröken Ernestine (Ficker) henne sin tillbedjare grefve d'Auberive (Hessler) för tre timmar. Han blir alldeles betagen i henne och lofvar henne 10,000 francs i hemgift och ett arrende åt den hon gifter sig med, hvilken naturligtvis blir Pierre, hvars svartsjuka vaknat och ändtligen förjagat hans tvekan. Både Lind och Hyckert voro bra, Hessler otadlig och Fickers toalett särdeles stilfull. — Den sista i samma månad debuterade en herr Kuhlman såsom fursten af Kalitz i "Den höge rivalen". Han hade figuren för sig, men rösten emot sig, en skarp, rå och obildad stämma. Efteråt gafs en repris af Regnards sprittande kvicka, glada och roliga mästerverk "Spelaren", som då gick för 45:te gången. Dahlqvist hade i titelrollen en af sina lyckligaste aftnar. "Verkligt konstnärsskap präglade hans spel". Ypperlig var äfven Lars Kinmanson som von Fiffen; också Malla Höök och K. Hjortsberg voro bra. 2 april gafs