grefliga paret. Charlotte Ficker var den elegantaste, nättaste och lifligaste Susanna man ville se, medan Karl Hjortsberg som Figaro saknade all finess och förmåga af nyansering. Hyckert, som de två senare representationerna öfvertog rollen, var betydligt bättre.
Adolphe Adam. Efter litografi af J. Cardon.
När detta berömda mästerverk för sex år sedan d. v. s. år 1918 af en landsortstrupp gafs i Vesterås, uttalade sig en platstidning, hvilken tydligen föreställde sig, att det var något nytt dumt tilltag att ha förvandlat operan till talpjäs, på följande bestraffande sätt om föreställningen: "En del af publiken började dock troppa af efter första akten. Anmälaren, som stannade kvar till tredje aktslutet, nödgades konstatera, att de som gingo redan efter första akten ingenting förlorade. Pjäsen hade genom omvandlingen till lustspel blifvit genomtråkig, och det var
