Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/123

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117

kunna de spelas så väl att de bli njutbara, t. ex. Skulden och Falkland, tack vare Almlöfs mästerliga spel, eller Mahomet, tack vare herr och fru Torsslow. Hvad har gjort Orleanska jungfruns lycka hos publiken om icke Emilie Högquists intressanta spel. Hvad har verkat likgiltigheten för Wallenstein om icke saknaden af en skådespelare, som kan fylla denna roll. Aflägsnandet af pluraliteten bland de utmärkta artisterna bidrog väsentligen till att förstöra den gamla goda repertoaren eller framställa den på ett förfuskadt sätt. Det var denna omständighet, som bortjagade publiken och vande den ifrån teatern, och däruti låg orsaken till de klena husen och den stora minskningen i recetten 1835—36 eller till det deficit, hvilket direktionen löjligt nog sökt härleda från koleran, för hvilket det dock fått ersättning af statsmedel, sjukdomsfall, som ju äfven förut inträffat, extra recetter, som den själf förordat, samt en oförklarlig nyck hos allmänheten att icke vilja se den härlighet, som den bjudit på. Orsaken var, att den hvarken kunde ge goda gamla eller uppsätta nya pjäser af värde."

*

De under spelåret 1837—1838 uppförda pjäserna, med nyheterna kursiverade, voro i bokstafsordning: Adèle de Sénanges (1), Afsked och återseende (10), Alphyddan (12), Andebesvärjningen (1), Angelo Malipieri (2), Axel och Valborg (4), Barberaren (5), Baschan och slafvinnan (3), Begge arrestanterne (2), Beverlei (2), Califen (1), Cendrillon (1), Crispin medicus (2), Domis död (5), Don Carlos (6), Don Juan