Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/142

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

136

Årsdagen af sitt första intåg i Stockholm den 2 november återvände konungen till hufvudstaden efter sin två månaders långa vistelse i södra och mellersta Sverige. Kronprinsparet mötte vid Haga, och ledsagade af tre skvadroner af borgerskapets kavalleri under anförande af stadsmajor Brandelius anlände konungen och drottningen klockan fyra e. m. till Norrtull, där de hälsades af högre ämbetsmän och militärer samt fortsatte färden till kungliga slottet under salut från Skeppsholmsbatteriet. På aftonen voro kyrktornen och hela Storkyrkobrinken illuminerade äfvensom åtskilliga enskilda hus, som voro från slottet synliga. På teatern gafs "Gustaf Adolph i München" inför fullsatt, eklärerad salong. Allehanda omtalar, att vid slutet af svenska härens psalm hörde man en grof, genomträngande stämma, som skrek på folksången två gånger, men nedhyssjades. Efter pjäsens slut ljöd åter samma stämma, men nu instämdes i ropet från flera andra håll, orkestern spelade upp, och hela publiken instämde i hyllningen.

Till Kungl. teaterns pensionskassas förmån återupptogs "Orleanska jungfrun" 17 november inför en fulltalig publik, hvilken Högquist som vanligt förtjuste med sitt talangfulla spel. I denna titelroll och i den samtidigt repriserade "Marie de Sivry" hade hon sina bästa roller dittills. Men för öfrigt var det samma fel med "Jungfrun" som med "Den stumma" månaden förut. Den hade behöft flera repetitioner efter så lång bortovaro från scenen. Effekten af åtskilliga ensemblescener gick alldeles förlorad t. ex. tvekampen mellan Burgund och Dunois, liksom föröfrigt all strid och all flykt utförda af höfdingarna