Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/146

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

140

studiosus Corbineau, bo hos en rik tapetserare Dupré, hvars dotter får det infallet att förälska sig i Ferdinand, som är alltför höflig att icke besvara hennes ömma låga. Pappa ser det icke med blida ögon, men måste ge med sig, och pjäsen börjar med det, hvarmed andra pjäser sluta: en förlofning. Men moln uppstiga på deras lyckas himmel. En förnäm och vacker dam öfverhopar Ferdinand med presenter och kommer själf på besök med anledning af att han utför en rättegång för henne. Det går för långt, och pappa Dupré och hans dotter vilja ej mer veta af Ferdinand, utan köra honom på dörren. Men Corbineau har redan fått en annan våning för billigt pris av den älskvärda värdinnan lady Wilton, som just är Ferdinands klient och beskydderska. Pappa Dupré och dottern ha fått i uppdrag att anordna våningen utan att ana, det ägarinnan är samma person, som de sett hos Ferdinand. Vid upptäckten blir det scener af svartsjuka och försoning mellan de unga, och Ferdinand begär förklaring af lady Wilton. Då får han ett bref från sin far, om hvilken han förut ej hört talas. En ung engelska hade förälskat sig i hans far, men förbjöds att gifta sig med honom. De göra detta likväl i hemlighet och fly till Frankrike. Kriget med Ryssland bryter ut. Han följer Napoleons armé och försvinner under återtåget från Moskva. Ensam, utan stöd återvänder hon till sin far, för hvilken hon dock ej vågar yppa sin förbindelse, och nödgas därför lämna sin Ferdinand åt en pålitlig väns vård. Vid faderns dödsbädd omtalar hon emellertid allt och vinner hans förlåtelse. Hon skyndar nu till Frankrike och söker upp sonen samt