10
För spelåret 1835—1836 utgafs af direktionen en storståtlig tryckt förteckning öfver de pjäser, som voro ämnade att under denna tid gifvas. Den långa listan erinrar osökt om Ludvig Josephsons tillvägagående under en senare tid. Han förkunnade alltid på vårarna en väldig samling pjäser, som han skulle ge på sin teater under det kommande spelåret, och som han knappt skulle hunnit med att inöfva under ett tiotal af år. Han gjorde det i konkurrenssyfte för att hindra Kungliga teatern från att ge dem och för att ingifva en mängd godt folk en djup beundran för den oerhörda arbetskraft, som fanns hos teaterledaren. Westerstrands förteckning måtte tillkommit uteslutande för det senare ändamålet, eftersom han var utan medtäflare. Han anmälde ”Den stumma” inom november, hvilken opera blef färdig först i mars; ”Lulu” inom februari — den blef aldrig gifven; ”Duellen” inom april, uppfördes först följande spelår i oktober. Han anmälde tjugu äldre musikstycken, af hvilka endast sex medhunnos, och tolf nya talpjäser, af hvilka fyra blefvo färdiga: tre små enaktare och ett enda helaftonsstycke. Icke mindre än fyrtiåtta äldre talpjäser voro uppsatta på förteckningen, och af dessa blefvo summa åtta (säger åtta) spelade! — Under hela spelåret voro både Sällström och Matilda Ficker af sjukdom hindrade att uppträda, med undantag blott för de sista representationerna på våren, liksom Henriette Widerberg, Karolina Bock och Charlotte Ficker, ehuru för kortare tid, ej kunde deltaga i teaterns arbeten. Därigenom led den lyriska scenens verksamhet betydligt afbräck. Äfven Almlöfs och Emilie Högquists sjukdomsfall inverkade
