170
ha säkerligen de flesta hittills funnit föga anledning i en röst, som verkligen i sig själf hvarken är särdeles stor eller briljant. Hennes högre toner äga en ovanlig styrka och klang, men de lägre vidlåda en viss heshet, som det torde bli henne svårt att öfvervinna. De utmärkta egenskaperna i hennes sång äro en i högsta grad ren intonation och en ovanlig behärskning af rösten, hvarigenom hon från det fullaste och starkaste forte förmår i ögonblicket falla ned till ett hviskande piano och åstadkommer ett mezzo di voce, som man härstädes knappast torde hos någon sångerska hört så fulländadt. Hennes föredrag är enkelt och flärdfritt, men fullt af känsla och verv, det elektriserar och hänför. M:ll Lind har den stora förtjänsten att liksom m:ll Widerberg på samma gång vara aktris och sångerska. Hon har framför sig öppen en ärofull bana, och man bör vara öfvertygad, att en artist med den entusiasm för sin konst, det allvar i sitt sträfvande, som m:ll Lind säges äga, skall i det bifall, hvarmed hon blifvit bemött vid de första stegen på denna bana, finna en uppmuntran att icke stanna på halfva vägen, icke någon anledning att tro sig redan ha hunnit målet."
Jenny Lind räknade alltid 7 mars såsom sin andra födelsedag och firade den dagen med helig andakt under hela sitt lif. "Jag gick till sängs som en ny människa", brukade hon säga, "jag hade funnit, hvari min styrka bestod". "För henne var den 7 mars en uppenbarelse, en upptäckt, någonting nytt" — skrifver Henry Holland i sin Minnesteckning. — "Det var icke så mycket en bättre upplaga af det, som föregått den. Det var ett steg ut i en ny maktsfär. Någonting hände
