honom Vasaorden i briljanter, och mottog dyrbara ringar af drottningen och kronprinsen samt en kråsnål af kronprinsessan. Två dagar därefter gaf han konsert i Ladugårdslands kyrka, hvarvid han spelade tre af sina egna kompositioner. Åhörarna funno genast vid hans första stråkdrag, att det var något mer
Ole Bull. Litografi af Joh. Cardon efter K. P. Mazér.
än Nagel, något mer än Lemming, till och med mer än Wolff. Han var en bländande virtuos med alla dessas förtjänster och fel, och hans tekniska färdighet öfverträffades endast af Paganini. — Hofkapellet spelade uvertyren till Glucks "Iphigenie", Jenny Lind sjöng solarian ur "Oberon", Isak Berg cavatina ur "Årstiderna" och tillsammans en duett ur "Wilhelm Tell". — Måndagen 18 juni 1⁄2 8—9 e. m. gaf han sin första konsert på Kungliga teatern, då han äfven spelade tre af sina i sin helhet snillrika, om också måhända ej så regelrätta kompositioner.
