ANMÄRKNINGAR OCH TILLÄGG.
Del VI. Sid. 139.
Bernhard Romberg, f. 1767, † 1841, blef i flera afseenden lagstiftande för det senare violoncellspelet. Hans samtida ansågo honom för en oförliknelig mästare med hänsyn till tonskönhet, säker virtuositet, ädelt uttryck samt friskt och elegant föredrag. 1800 konserterade han i Paris med sådan glans, att han anställdes såsom violoncellprofessor vid konservatoriet, men återvände redan 1803 till Hamburg och Berlin. Då de politiska förhållandena 1806 gjorde slut på allt musiklif därstädes, företog han stora konsertresor till Österrike, Ryssland, Sverige o. s. v., där han 1813 blef ledamot af Musikaliska akademien i Stockholm. Memoarförfattaren hofrättsrådet J. P. Winter har om Rombergs uppträdande på en konsert 22 februari 1813 i Åbo antecknat: "Den stora violoncellartisten Romberg, hemma från Hamburg, sedan sittande i flera orter, isynnerhet i Moscou och en man af många tunnor guld, hvarför han ock ämnade sluta upp med sitt spel. Han gaf på sin concert variationer, som han i Åbo componerat å en finsk visa och å en rysk d:o. Salen var temligen full af folk, 3 à 400 personer. En medelålders stadig undersätsig person, som satt på ett stort bord, eller upphöjning med sin basfiol och spelte utan noter med största ledighet och otvungenhet." 1815—1819 var han hofkapellmästare i Berlin, men drog sig sedan tillbaka till Hamburg, där han dog.
13 — Svenska teatern VII.
