en späd sylfid, som man snarare skulle ta för ett barn än en välbeställd fru. ”Hon har mindre anlag till behag än till styrka, hette det, men har emellertid en ganska vacker fot.” Detta pas de deux förnyades 23 september i baletten till ”Aline”. Vidare uppträdde hon som Cloë i ”Den nya Narcisse” 30 september och 4 oktober, i ”Schaldivertissementet” 14 oktober samt 4 och 8 november i en pas solo i ”Ferdinand Cortez”. Slutligen utförde hon 1 december sin glansroll Thérèse i ”Sömngångerskan i Provence”, pantomimbalett i tre akter af Scribe med musik af Hérold, här uppsatt och arrangerad af Selinder. Den handlar om en bondflicka som går i sömnen och om natten kommer in till en högre militär, hvilket naturligtvis väcker fästmannens svartsjuka, ehuru allt slutar i ljuf försoning. Besynnerligt nog frånkänner henne Aftonbladet mimisk förmåga och talar om hennes föga uttrycksfulla ansikte, kantiga gester och om en kropp, som knappt nog tycks tillhöra materien. Däremot beundrar tidningen hennes vackra ben, ”som hon åskådliggör alltför mycket på kjolarnas bekostnad”. Rosén prisar däremot i ”Teater och musik” hennes utmärkta mimik, liksom han framhåller Selinders och Sophie Daguins behagfulla dans, för hvilken de erhöllo välförtjänt bifall. Baletten kunde ges sex gånger före jul. Följande spelår återupptogs den på repertoaren med mamsell Daguin i titelrollen, under det att hennes parti öfvertagits af fru Pfeiffer.
Den 21 september uppfördes ett svenskt original ”Aktörerna rivaler”, komedi i en akt, till hvilken skådespelaren Sevelin gjort upp planen och dåvarande brottmålsnotarien, sedermera
