44
”Lägret för Montauban”, en fransk vådevill i en akt, hvars musik arrangerats af Johan Berwald med begagnande af lämnade bidrag utaf kronprins Oskar och med balett af Selinder, gick första gången 4 mars. Marskalk Bassompierre (Almlöf) har i lägret fått besök af tvenne till pager förklädda förtjusande unga damer. Den ena är hans fästmö, markisinnan d’Entraigues (Ch. Ficker), hvilket skulle vara en stor glädje för honom, om icke olyckligtvis m:lle Julie Vermandois (Fanny Westerdahl) funnes där förut, som rymt från sina föräldrar för att tjäna honom som page. Då får Ludvig XIII (Håkansson) se de vackra pagerna och vill ha den ena. Markisinnan undanber sig nåden till förmån för sin kamrat, men denne vill inte på några villkor mottaga den. Monarken blir rörd öfver denna oegennytta och vill taga dem bägge två i sin tjänst. Innan det kommer så långt, upptäckes emellertid förhållandet. Marskalken gifter sig med sin markisinna, och generalgevaldigern i lägret får veta, att Julie är hans fästmö, med hvilken han enligt en familjeplan varit förlofvad sedan han var barn, men därefter aldrig återsett. Den lilla pjäsen är kvick, men tämligen frivol, var bra uppsatt och spelades väl på alla händer.
Tvenne konserter ägde rum under följande månad. Den förra gafs första böndagen 6 mars af flöjtisten K. Fr. Bock (1800—1841) och violoncellisten Andreas Gehrman (1806—1876). En präktig konsert, ty de uppträdande solisterna voro förstklassiga artister på sina instrument. Hofkapellet inledde den med allegro och menuett ur en af François Fémy komponerad symfoni, som blifvit prisbelönad i Holland, och som
