46
violoncell af Kummer öfver ett tema ur ”Robert”. Gehrman var otvifvelaktigt en af hofkapellets skickligaste konstnärer. De ytterligaste svårigheter behandlade han så ogeneradt och så raljant, att han framkallade formlig munterhet i salongen. Man visste icke hvad man mest skulle beundra, hans säkerhet eller känslan och nyanseringen. Sällan hade man hört honom spela så artistiskt och fulländadt som den aftonen, och han hälsades efteråt med ovationsartadt jubel. Andra afdelningen började med andante och final ur ofvannämnda symfoni, hvarefter fruarna Frösslind och Enbom sjöngo en duett ur ”Jessonda”, hvarvid man endast önskade, att damerna bytt partier. Kom så ett divertissemang öfver tyrolervalsen för kontrabas och violoncell, komponeradt och exekveradt af Franz Süssmilch och Gehrman. Högst märkvärdigt var den förres arpeggio, emedan han endast kunde begagna två fingrar. De andra hade genom spelningen på det obändiga instrumentet blivit obrukbara. En sådan virtuositet, som han hade på sitt instrument, ägde sannolikt ingen annan, men så hade den också varit honom dyrköpt. De högljuddaste bravorop skallade mot de förtjänta artisterna. Konserten afslutades med en fantasie concertante för flöjt och violoncell öfver favoritmelodier ur ”Wilhelm Tell” och ”Den stumma”, komponerad af konsertmästaren Andreas Randel och utförd af de båda konsertgifvarna, för hvilket de rönte välförtjänt bifall. Oaktadt biljettprisen voro de vanliga, var huset märkligt nog ej mer än halft.
Fullt hus trots dubbla pris hade däremot sångerskan m:ll Karolina Lithander på sin konsert 12 mars.
