modifieras efter skönhetens lagar i stället för att öfverdrifvas efter smaklöshetens, enbart i sensationssyfte. — Körerna liksom folkscenerna fingo en osedvanlig glans och rörlighet öfver sig, därigenom att alla teaterns artister utom Widerberg och Högquist medverkade. Men liksom mamsell Spångberg på 1820-talet utmålades i Argus, därför att hon brukade åbäka sig och väsnas för att bli bemärkt (se del IV sid. 96), så råkade nu mamsell Milén ut för Roséns vrede i Teater och musik med anledning af sitt misstydda nit i tjänsten. "Mamsell Milén för ett hiskligt bråk och boxas med dem, som komma i hennes närhet, för att ådraga sig publikens uppmärksamhet och gör sig air af att spela en hufvudroll, ehuru naturen aldrig ämnat henne till något sådant." Kostymerna voro bra, men på dekorationerna hade man som vanligt icke haft råd att offra något. Utsikten öfver Neapel, golfen och det eldsprutande Vesuvius var skäligen enkel. Westerstrand kunde med stolthet annotera i sin årsberättelse, att de sjutton gånger operan gafs tillskyndade kassan en bruttoinkomst af nära 15,000 rdr bko. De dryga tjänstgöringspenningarna för de i körerna uppträdande artisterna hade genom vänlig öfverenskommelse mellan Westerstrand och dem blifvit betydligt nedsatta under deras reglementerade belopp, hvarigenom en betydlig besparing i kvällskostnaderna åstadkommits. — Operan har med glans bibehållit sig på repertoaren. 6 mars 1860 gafs den för hundrade gången och har i våra dagar hunnit uppföras öfver 300 gånger. Men hvilken underbar musik har icke mästaren åstadkommit!
Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/57
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
51
