Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/62

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

56

Juan" gafs, liksom de utförde Ladyn och Zerlina i "Fra Diavolo" på hans recett 16 maj, då också Kalliwodas divertissemang ur op. "Zampa" för fiol, flöjt och violoncell ånyo exekverades mellan första och andra akterna af Randel, Bock och Gehrman. Äfven "Ryno" återupptogs på repertoaren med Sällström 8 och 11 maj. Man ansåg det tämligen öfvermodigt af honom att göra anspråk på dubbla pris vid recetten, i synnerhet som han den aftonen ej var vid röst. Han låg ofta en half ton under orkestern. Widerberg var så mycket förträffligare.

Några tyska skådespelare och sångare, herr och fru Heusser samt herr Nusch, gåfvo 17 maj efter "Guldkorset" och 20 maj efter "Qväkarn och dansösen" scener ur Rossinis "Tankred" (Tankred fru H., Orbassan hr H., Argir hr N.) och ur Grillparzers "Die Ahnfrau" (Jaromir hr H., stamfrun fru H.). Fru Heusser hade en vacker röst, men hennes gester voro högst löjliga att skåda, och hon höll icke sina armar stilla ett ögonblick. Dessutom var hennes figur föga lämplig för en manlig roll. Herr Nuschs baryton var stark och välljudande, men den som sjöng bäst i "Tankred" var mamsell Pettersén i teaterns kör (förträfflig som Hatet i "Armide"), hvilken fick hjälpa till som Amenaide.

Victor Hugos fyraaktsdram "Angelo Malipieri, Paduas tyrann", som i öfversättning af kanslerssekreteraren vid Krigsakademien Kr. Arwidsson för första gången gafs 31 maj, kallar Westerstrand i sin årsberättelse för ett bland författarens bättre arbeten. Jules Janin däremot skriver, att Victor Hugo icke bör förundra sig över, om hans forna beundrare efter