68
aldrig, men han måste dock gifvetvis förlora på jämförelsen med sin utmärkte företrädare i rollen.
Till andra föreställningen 29 augusti lyckades direktionen samla fullt hus genom att engagera den berömde fagottisten Gotthilf Heinrich, en medlem af den talrika tyska musikersläkten Kummer. Tjuguett år gammal gjorde han 1798 sina första konsertresor bl. a. till Köpenhamn och Stockholm, där han lät höra sig på Riddarhussalen. Då han nu på gamla dagar åter uppträdde härstädes, inleddes och afslutades föreställningen med tvenne af honom komponerade uvertyrer för stor orkester och åtta ryska jakthorn. Om också denna ryska hornmusik icke precis smekte örat, imponerade den ovillkorligen och ryckte åhörarna med sig, allra helst som kompositionerna voro muntra och lefnadslustiga. Före och mellan pjäserna uppträdde han som fagottspelare, hvarvid han utmärkte sig för en vacker ton och smakfullt föredrag, om han än vid sina sextitre år saknade tillräcklig kraft och värma, men för sin ålder presterade han något ovanligt och applåderades kraftigt. Pjäserna utgjordes af "Sen er i spegeln" och "Den nya öfversten", där Emilie Högquist öfvertagit titelrollen. Hon visade emellertid en så omilitärisk hållning, när hon klädde ut sig i uniformen, att all illusion måste uteblifva för åskådaren. Äfven Hyckert som ryttmästaren saknade den rätta plin och kunde dessutom icke sin roll.
5 september uppträdde före, efter och mellan småpjäserna en annan tysk artist Amadeus Abel, elev af Spohr, både såsom violinist och pianist. Han lyckades emellertid ej tillvinna sig något lifligare intresse,
