94
hos oss gjort sig en föreställning om. Den unge virtuosen stod i jämnbredd med de mest fulländade, som någonsin här uppträdt, och själfve Bernhard Romberg kunde icke anses ha öfverträffat honom. Publikens hänförelse var lika rättvis som allmän och afbröt flera gånger hans spel med entusiastiska bifallstecken.
I november vidtog regeringen en disposition, som framkallade liflig uppmärksamhet. Den befallde nämligen statskontoret att, oberoende af de anvisningar å extra utgiftsmedel (åttonde hufvudtiteln), som förut blifvit bestämda till betalning af teaterns äldre skulder, ytterligare för att gälda teaterns ofonderade skuld (utgörande 57,707 rdr 44 sk. 5 rst. bko) tillhandahålla teaterdirektionen i juli 1840, 1841 och 1842: 5,000 rdr bko, 1 juli 1843 och 1844: 8,000 rdr bko, 1 juli 1845: 11,000 rdr bko; 1 juli 1846 och 1847: 13,000 och 1848: 12,000 rdr bko (summa bko rdr 80,000). Det k. bref, som innehåller denna befallning, är dateradt 5 oktober 1839 och kontrasigneradt af t. f. statssekreteraren Munthe. Regeringen hade sålunda till ett ändamål, som icke finnes i budgeten omnämndt, och hvartill riksens ständer förut uttryckligen nekat allt anslag, förutom det som bestods i fri lokal och flera andra förmåner, dels anvisat för en tid af nio år ett högst betydligt statsbidrag, dels gifvit statskontoret order att utbetala penningarna, utan att den fond eller titel, därifrån de skulle tagas, ens omförmäldes. En gröfre öfverträdelse af regeringens dispositionsrätt kunde väl knappast tänkas, och detta skedde just då riksens ständers revisorer voro närvarande och anmält regeringen till ansvar inför de då
