räddning, regnade formligt kransar och blommor från oxögonen ned öfver den älskliga sångerskan.
I slutet af månaden bjöd herr Backman publiken på en nyhet, en dramatisk skildring i fem tablåer benämnd »Rosenbuketten» af författaren till »Den farliga tanten» m. m. Grefve von Neuburgs dotter, den sköna Amalia (E. Högquist), omgifves af dussintals tillbedjare, bland hvilka den unge baron August von Felsen (Stjernström) i synnerhet utmärker sig genom våldsamheten af sin passion. Hon tappar sin handske i strömmen och, ehuru fullkomligt obekant med den ädla simkonsten, störtar han sig hufvudstupa i vattnet. Hon önskar äga en bukett af rosor ur en trädgård på flera mils afstånd, och knappt uppkommen ur sitt kalla bad, rider han efter dem som en galning och neddignar af utmattning vid återkomsten. Till lön för dessa utomordentliga bedrifter hugnas han med Amalias hand. De unga makarna föra ett muntert lif, som snart nog öfvergår till ett ursinnigt slöseri. Spel, hästar och, efter hvad man hviskar, äfven teaterdamer ruinera mannen, och hans hustru ger honom icke efter i spelpassionen. Plötsligt kommer underrättelsen, att en förhärjande eldsvåda förstört deras landtegendom. De bosätta sig i en småstad. Han skrifver noveller, hon säljer broderier, och nu först finna de den husliga lyckan. Det är mannens födelsedag. Frun räcker honom en blombukett, i hvilken han till sin outsägliga förvåning finner en massa stora bankosedlar. Det är de summor hans hustru föregifvit sig ha spelat bort, men som hon i själfva verket räddat undan det skeppsbrott hon fann hota deras förmögenhet. Han blir naturligtvis angenämt
7 — Svenska teatern VIII
