102
som då gafs för första gången. Nog fingo dramälskarna valuta den aftonen! Den senare pjäsen var tillägnad hertiginnan af Leuchtenberg och skrifven af de Saint-Hilaire, författare till den glada vådevillen »Felsheims husar». Öfversättningen af F. N. Berg tillägnades kronprinsessan Josefina i en kort, men högtrafvande versifierad hyllningsdikt. Dramens innehåll är i korthet, att den fattige Henri Lubert (Stjernström), son till fröken Julies forna amma (Kar. Bock), har blifvit uppfostrad i markisen de Roubignés hem såsom studiekamrat till sonen i huset. Han förälskar sig i dennes vackra syster Julie (E. Högquist) och beger sig i styckets början till Amerika för att där förvärfva rikedom. Innan han reser, får han visshet om, att hans kärlek är besvarad. Emellertid blir Julies far ruinerad, och för att rädda sina föräldrar från fattigdom och nöd offrar hon sig och gifter sig med en förnäm och rik spansk grefve (Almlöf), som friat till henne, men hvars hand hon förut vägrat mottaga. Henris kusin, den glada, lifliga Jeannette (Ch. Almlöf), gifter sig samtidigt med en rik uppkomling (Hyckert). Grefvens nevö Ferdinand (Dahlqvist), som skulle ärfva honom, om denne icke gifte om sig, gör allt för att hindra detta, men då det icke lyckas honom, vill han sedan misstänkliggöra Julies äktenskapliga trohet. Grefven lär ha stuckit ihjäl sin första hustru, som bedragit honom. Henri återkommer, men då han får veta hvad som händt, ämnar han åter resa sin väg, denna gång för alltid. Han begär dock af Jeannette att dessförinnan få ta farväl af Julie, och hon lofvar honom ett möte, som hon skall ställa till hemma hos sig.
