sällan hennes krafter. Lars Kinmanson var bra som sergeant Toby. Operetten gick icke mer än sex gånger och har icke återkommit på spellistan.
Den sista i månaden gav Johanna von Schoultz ånyo en konsert å K. teatern efter ett omväxlande program med lifligt bifall från en nästan utsåld salong. Efter uvertyren till »Schweiziska familjen» sjöng hon »der Schweizerbue» af Peter Pixis samt en scen i kostym, hvilket då tycks ha varit på högsta modet, ur första akten af »Sömngångerskan», hvarunder hon var så rädd att rösten därigenom led. Belletti sjöng en aria ur »Lucie», Dahlqvist deklamerade »Dödens ängel», direktör Schuncke spelade en af honom komponerad polonäs för valthorn, till och med en pantomimbalett uppfördes, och det hela afslutades med scen och final ur »Sömngångerskan» i kostym afkonsertgifverskan och Julius Günther.
2 april debuterade Belletti, då på italienska språket scener ur »Barberaren» gåfvos af honom, Matilda Gelhaar och Günther. Hans framträdande ansågs af den tidens musikkännare samstämmigt såsom särdeles lyckadt. Han ådagalade en lätthet och en säkerhet på scenen, som öfverraskade. Günther var vid förträfflig röst, och äfven Mathilda Gelhaar firade en musikalisk triumf.
Dahlqvist, som hade sådan framgång med sin soaré i september, anordnade en ny sådan 4 april i Börssalen, som blef talrikt besökt. Han deklamerade ur »Tasso», »Skulden», »Wallensteins död», där några kompetenta domare förklarade honom vara bättre än Almlöf, »Hamlet», där han verkligen öfverträffade nyssnämnde konstnär, och slutligen »Röfvarbandet»,
