120
Randel en violinkonsert af Baillot med sin behagliga och intagande stråke, som dock saknade erforderlig styrka. Jenny Lind sjöng oceanarian ur »Oberon», och m:ll Bergström föredrog Webers tacksamma F-mollkonsert på ett sedan Luise Dulckens dagar ohördt sätt. Matilda Gelhaar belönades med stormande bifall för sitt utförande af några variationer af Randel öfver ett schweiziskt tema, liksom Gehrman och Bock för samme kompositörs fantasier för violoncell och flöjt öfver melodier ur »Tell» och »den Stumma». Sedan Günther och Belletti sjungit en duett ur Bellinis »la Straniera» och Randel spelat sitt violinpotpurri öfver svenska folkvisor, uppfördes af E. Högquist och Almlöf enaktsmelodramen »Ariadne på Naxos», hvilken de spelat tre år förut likaledes på en palmsöndagskonsert å K. teatern. Emellertid måtte de bägge artisterna ej varit fullt disponerade, ty deras tolkning af Brandes' stycke blef ej hvad den borde blifvit. Almlöf liknade visserligen till gestalten en halfgud, men hans spel och deklamation voro denna afton föga gudomliga. Det förra var tungt och liflöst, den senare ojämn och onyanserad. Emilie Högquist var heller icke till sin fördel i denna uppgift. Man måtte ha repeterat för litet, ty hon föreföll att ha tagit sig vatten öfver hufvudet, då hon åtog sig denna roll. Ansträngningarna voro för synbara. — Ett par dagar därefter hade d'Aubert också konsert, hvilket icke kunde bli finansiellt fördelaktigt midt i påskveckan på olämplig dag. Det bästa var Jenny Linds aria ur »Tankred» med ackompanjemang af d'Auberts obligatviolin samt den vackra duetten ur »Jessonda», sjungen av henne och Günther. — Den
