blott tjugusexårige Vilhelm Kobach skördades af döden påskaftonen. Han förde en stilla, ordentlig vandel; älskvärd i sitt umgänge, var han af alla omtyckt, och man saknade honom allmänt.
Under påskhelgen rådde det vackraste solskensväder, ehuru nordanvinden kändes kylig. Långfredagen gafs som vanligt Haydn's »Skapelsen» i Riddarhussalen, som var alldeles fullpackad af åhörare. Jenny Lind debuterade som Eva, och Günther sjöng tenorpartiet bra, ehuru man önskade, att hans stämma låtit starkare. — Tredjedag påsk hade M. Gelhaar sin recett, då man fick återhöra »Robert», där hon sjöng bättre än någonsin inför fullsatt salong, som slösade med sitt bifall. — För föga mer än halft hus spelade Lars Hjortsberg än en gång sin gamle grefve Klingsberg och bjöd ändå till efterrätt på slarfven Vinberg i »Bildhuggaren». Men det smakade inte mera. — Dagen därefter, 25 april, hade hofkapellet recett för sin pensionskassa. Uvertyren till »Egmont» inledde konsertafdelningen. Därefter spelade A. Berwald ett violinpotpurri af A. Romberg, Jenny Lind och Belletti sjöngo en duett af Mercadante, och hrr Böhme, Wiedemann och Heidenreich spelade Crusells concertante för klarinett, fagott och valthorn med orkester. Till sist uppfördes »Fra Diavolo» med Julius Günther, Matilda Gelhaar, Habicht och Charlotte Almlöf i hufvudrollerna.
En strålande första maj fingo stockholmarna fröjda sig åt 1840. Ekipagen på den stora promenaden kring Djurgården voro talrikare än föregående år, ehuru intet utmärkte sig för någon särdeles lyx. Det elegantaste var kronprinsens, som dock gick
