Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/140

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

134

varefter brikollisterna kl. ½ 7 sjöngo vid bysten och tal hölls af stormästaren Per Westerstrand. Konungen, drottningen och kronprinsparet passerade förbi bysten och stannade där en stund. Man sjöng folksången i ett par repriser och hurrade. Musik ljöd från orkestrarna, och Westerstrand deklamerade Carléns kväde »Bellmans skugga till svenska folket».

⁎              ⁎

Den nye t. f. direktören för teaterns ekonomiska förvaltning Sven Gustaf Schyberg var en mycket skicklig ämbetsman, men då han, åtminstone i början af sin teaterverksamhet, föreföll personalen något sträf och högdragen i jämförelse med den älskvärde, blide företrädaren, hittade man på att ge sin förargelse däröfver luft genom att begåfva honom med vedernamnet Afskyberg.

13 augusti annonserades, att representationerna under spelåret 1840—1841 skulle taga sin början redan onsdagen 19 augusti kl. ½ 7 e. m., då »Lucie» uppfördes med »Frontin gift ungkarl» som lever de rideau. Den fullsatta salongen mottog Jenny Lind med verklig entusiasm och inropade henne efter hennes stora scen i tredje akten. Äfven Günther och Belletti hedrades på samma sätt efter operans slut. Josefinadagen, då »Lucie» ånyo uppfördes med »Porträttet» som förpjäs, sjöng publiken folksången och njöt mellan pjäserna af att höra Fantasi och bravurvariationer öfver ett tema ur Donizettis opera »Anna Bolena», komponerade för pianoforte af Döhler,