Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/149

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
143

Inför fullsatt salong hade Georg Dahlqvist recett 28 september, då f. f. g. uppfördes »Rubens i Madrid», ett romantiskt skådespel i fem akter af Charlotte Birch-Pfeiffer i Djurströms öfversättning. Förf. har lyckats att af Rubens skapa en verklig romanhjälte, som Dahlqvist utförde särdeles väl i en porträttlik mask. Doña Ellena, hvars afbild han, trots hennes svartsjuke man (Almlöf), lyckas få måla genom att ge sig ut för en annan, var som enkom skapad för Högquist, och hennes spel i den svåra och maktpåliggande rollen var värdt allt erkännande. Almlöf som don Enrico hade föga ära att skörda. Stycket har för litet handling. Först i tredje akten stiger intresset, men får sin kulminationspunkt redan i fjärde aktens början, och den sista är särdeles svag. Det gick heller icke mer än sex gånger, trots det utmärkta spelet. — Efterpjäsen »Onkelns hemlighet», en fransk enaktare, som V. Svensson öfversatt från tyskan, innehåller i korthet, att onkeln (Svensson), en gammal rik ungkarl, vill gifta sig, och hans läkare (L. Kinmanson) skaffar honom en gudomligt älskvärd hustru (E. Högquist). Han har icke vågat underrätta sin brorson (Stjernström), som skulle bli hans arfvinge, om sitt giftermål, utan skickar honom den ena summan efter den andra med uppmaning att roa sig. Det har dock en alldeles motsatt verkan mot den åsyftade, ty brorsonen kommer för att tacka och finner sig då mindre välkommen än han väntat sig. Emellertid har han i Töplitz förälskat sig i en ung dam och igenkänner henne i onkelns pupill (eleven Elma Ström), som hemkommer jämte dennes hustru. Nu blir förstås en massa