166
februari i hans gamla glansroll kusin Pastorean i »Bröderna Philibert» (se del III sid. 152), där han visserligen karikerade, men också vid flera tillfällen oemotståndligt satte publikens skrattmuskler i rörelse. Han rönte ett smickrande mottagande och blef efter styckets slut framropad. I Philiberts d. y. roll, fordom så ypperligt spelad af Åbergsson och Torsslow, debuterade en f. d. boktryckare Karl Richard Roselli, född 1802. Han hade förut med en viss framgång uppträdt på sällskapsteatern både i Stockholm och landsorten, men misslyckades nu alldeles. »Några röster på femte raden ropade efter slutet äfven på hr Roselli, som lät sig särdeles angeläget vara att efterkomma dessa rop. Redan vid hans första bugningar föll ridån, och debutanten beröfvades därigenom tillfälle att bjuda allmänheten farväl, som vi förmoda för alltid, ty vi vilja ej tilltro ens den nuvarande teaterdirektionen så mycken brist på omdöme att ännu en gång upplåta den kungliga scenen åt hr Roselli», säger Allehanda. Åtta dagar därefter uppträdde Sevelin ännu en gång i stycket, då Hyckert återtagit Philiberts roll, men ehuru det var söndag, var salongen knappast fylld till hälften. Dock hälsades Sevelin med mycket bifall. Han uppträdde sedan i Talia några gånger såsom baron Torrved.
Matilda Gelhaars recett, som blifvit uppskjuten en hel vecka på grund af hennes opasslighet, gick ändtligen af stapeln 22 februari för i förväg utsåldt hus och under lifligaste bifall. Den öppnades med en af Rossinis vackraste kompositioner, hans uvertyr till »Wilhelm Tell», hvarefter följde en särdeles väl
