Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/176

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

170

solopartierna utfördes af Jenny Lind, fruarna Liedbeck och Murray, kyrkoherden Fröst och advokatfiskalen Karl Magnus Rydqvist, hvarjämte August Berwald och m:lle Bergström spelade en duett för violin och piano.

Hans Kristian Andersens i Danmark mycket berömda versifierade romantiska femaktsskådespel »Mulatterne» blef i Djurströms öfversättning för första gången gifvet på Fanny Hjortsbergs recett 22 mars. Det skaffade vår teater ett par goda hus, men vann ingen lysande framgång. Trots några lyriska partier af rätt mycken förtjänst är det allt en smula tråkigt och utmärker sig hvarken genom någon pikant planläggning eller genom några nya karaktärer. Innehållet är i största korthet, att en ung mulatt Horatio (Dahlqvist) får tillfälle att lämna en plantageägares fru (E. Högquist) och pupill (F. Hjortsberg) under ett häftigt oväder en fristad i sin ensliga boning på Martinique. Den sköna Cecilia igenkänner honom från Paris, där de tillbragt sina barnaår, och förälska sig i hvarandra. Lika vänskapsfullt han från denna stund behandlas af de bägge damerna, lika rått afvisas han af plantageägaren (Almlöf), som i honom misstänker en förmäten älskare till hans egen fru och hoppas, att han icke har något frihetsbref. Olyckligtvis är detta antagande riktigt, och han släpas till sockerkvarnen. Plantageägarens plan är att inköpa honom som slaf och låta piska honom till döds inför sin frus ögon. En enda laglig utväg finns att rädda mulatten, och Cecile är icke sen att begagna sig af den. Hon skänker honom sin hand. Plantageägaren är nu slagen