180
mansröster af Mendelssohn sjöngos af omkring fyrtio ledamöter af aktörsstaten och hofkapellet, där Belletti i synnerhet utmärkte sig, och Strandbergs tenor genomträngde hela kören. Efter uvertyren till »Armide», afslutades konserten med en scen ur denna opera i kostym af Jenny Lind jämte teaterns kör och balett. Hon utförde den naturligtvis med klassisk enkelhet och sanning, om hon än icke förmådde utplåna minnet af Henriette Widerberg, som i detta parti firade en af sina största triumfer. — Påföljande söndag hade kapellmästarens broder August också konsert, som icke heller utföll så väl beträffande biljettförsäljningen, trots det omväxlande programmet. Om den förre som fiolspelare hade mera ljufhet, smak och gratie i sin stråke, hade den senare i sin mera styrka och snabbhet. M. Gelhaar hade en lycklig afton och belönades med väldiga handklappningar för en aria ur »la Sonnambula», Något alldeles nytt var en solokvartett af Czerny för fyra flygelfortepianon, utförd med förvånande ensemble af fyra hvitklädda damer, fru Sturzenbecker, m:llna Bergström, Josephson och Holmberg. Slutligen uppträdde Georg Dahlqvist i en ny glänsande rustning och deklamerade »Fritjof på sin faders hög», föregånget af Frans Berwalds ståtliga uvertyr till »Gustaf Wasa», spelad af hofkapellet, hvilket dessutom på ett högst förtjänstfullt sätt utförde Mozarts uvertyr till op. »Idomeneo» och Webers jubeluvertyr.
Oaktadt både hofsångaren Berg ur musikalisk och ekonomichefen Schyberg ur finansiell synpunkt afrådt Backman att sätta upp Halévys »Judinnan», var han obevekligt envis. Operan hade haft en lysande
