Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/188

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

182

»Califen», och Günther fick »Norma» till sin recett. — Fru Enbom, som hos direktionen klagat öfver att hon under spelåret ej blifvit använd och förgäfves begärt att få alternera med Jenny Lind i Normas parti, besvärade sig då hos K. M:t, hvilket dock ej medförde den af henne åtrådda utgången.

Till förmån för Julius Günther gafs 19 maj f. f. g. Bellinis världsberömda musikverk »Norma», opera seria i tre akter, som haft sin premiär i Milano 2dag jul 1831 med Giuditta Pasta i titelrollen. — Händelsen spelar i första århundradet e. K. f., då Gallien ännu var en romersk provins, där den stolte romaren Pollion härskade som prokonsul (Günther). Dottern till Druidernas öfverstepräst Orovistus (Belletti), den sköna Norma (Jenny Lind), den af gudakraft djupast genomträngda af de prästinnor, som tjänade i Irminsuls heliga tempel, hade låtit bedåra sig af den ädle romaren och skänkt honom tvenne söner. Oaktadt detta heliga band hade Pollion förälskat sig i en annan prästinna Adalgisa (M. Gelhaar), hvilken besvarar hans kärlek, och han besluter att med hennes samtycke bortföra henne till Rom. Emellertid gripes hon af samvetsbetänkligheter och, okunnig om Normas förbindelse med Pollion, bekänner hon för henne allt. Då hon får veta verkliga förhållandet, svär hon att dö hellre än att följa den mot Norma trolöse Pollion. I sista akten ämnar Norma döda sina barn, men ryggar tillbaka och ber Clotilda (Fundin) kalla Adalgisa. Norma säger henne, att hon beslutat dö, ber Adalgisa blifva Pollions maka och en moder för hans barn. Denna vackra scen, som i musikaliskt hänseende torde vara operans