192
uppträdande utförde hon i kostym Agathas stora scen och aria ur »Friskyttens» andra akt och likaledes i kostym scen ur andra akten af »Jessonda» tillsammans med Julius Günther. I Agathas parti var hon dock mindre till sin fördel, ty under det att det starka, passionerade tycktes vara hennes egentliga genre, var hon icke lika mäktig det idylliska, svärmiska i sången. Hon framställde därför Agatha mera som en frisk, passionerad jägarflicka än såsom den af en eremit fostrade, älskande kvinnan, oroad af dystra aningar, d. v. s. så som Weber tecknat henne och så som Jenny Lind så hänförande återgaf henne. Lyckligare var hon som Jessonda. Till sist utförde hon som extranummer ett quodlibet, där hon både sjöng och dansade, hvilket man tyckte stötte litet för mycket på »schweizerimanér», eller hvad vi skulle kalla »varieté». Hon gaf sedan konserter i flera svenska landsortsstäder, och af norska tidningar se vi, att hon i midten af augusti äfven gaf en sådan i Kristiania för fullt hus och under stormande bifall.
Lyriska scenens representationer afslutades med »Robert» och »Norma» 17 och 19 juni för fullt hus och förträffligt framförda, ehuru njutningen däraf blandades med en bitter känsla af den förlust, som förestod operan genom Jenny Linds bortovaro under det kommande spelåret. Den entusiasm, hvarmed hon mottogs och hälsades farväl var oerhörd. Hon formligen öfverhöljdes af applåder, kransar och buketter. Äfven sångscenens öfriga frejdade artister Matilda Gelhaar, Günther och Belletti hyllades på det lifligaste. — Allehanda försummar icke tillfället att ge öfverste Backman en afskedssalfva 3 juni med
