förmälnings- och döpelse-högtidligheterna; och den förlust recetten skulle hafva lidit genom inträffad hofsorg eller en allmän kalamitet, koleran, ersattes af staten hvardera gången med 10,000 rdr. Slutligen, oaktadt konungens förhöjda anslag och recettens ökade belopp, har regeringen likväl därjämte disponerat af statsmedlen den ena summan efter den andra till betäckande af teaterns ständigt ökade balans och slutligen för detta ändamål anvisat icke mindre än 80,000 rdr, hvilken anvisning f. n. utgör en af de talrika anmärkningspunkterna mot konungens rådgifvare. Hvad teatern undfått kan den således sägas hafva undfått af statens medel och icke egentligen af konungens enskilda, såsom kontrasignanten af den k. skrifvelsen uppgifver. Man bör dessutom ihågkomma, att ingen nödvändighet existerar för konungen att befatta sig med teatern och allt det obehag en sådan befattning kan medföra; att upphörandet med detta bestyr skulle vara en välgärning för allmänheten, för konsten, litteraturen och teaterns egna sujetter, och att sådant måhända längesedan skulle skett, om ej, såsom hvar man vet, tvenne kraschanerade herrar i många år sprungit omkring och predikat däremot, förespeglande de hiskeliga vådorna för allmänna lugnet och ordningen, ifall konungen upphörde att ha teatern under sin särskilda vård, eller om enskilda finge anlägga teatrar i hufvudstaden.
Nationen, af hvilken man begär tillskott åt teatern, har således full rätt att efterfråga, huru den förvaltats. Denna fråga lämnar då det svar, att förvaltningen just är skulden till allt det onda, det trassel och den brist, hvaröfver det klagas. Man ser
