202
enskilda teatrar styras af sina föreståndare, hvilkas tid dessutom är upptagen af deras skådespelarkall, och äfven dessa måste ha alldeles samma detaljer som den kungliga, ja ännu flera, emedan resor, korrespondens, effekters in- och utpackning m. m. äfven tarfva sin tid och sin omsorg. De ha för allt detta ingen enda tjänsteman. K. teatern däremot har eller har haft en skara af förste direktör, två departementschefer, kamrerare, sekreterare, kontrollör, magasinsföreståndare, kostymordonnatör, mästare af alla slag och en liten armé af vaktmästare, maskinarbetare och himlen vete allt hvad de heta. En förståndigt ordnad administration skulle hjälpa sig med en direktör, men en man vuxen sin plats, biträdd af en regissör och en kamrerare samt rådförande sig för de artistiska detaljerna med en verklig konstnär; de nuvarande ämbetsmannabestyren med magasinerna kunde uppdragas åt ett par fruntimmer, till hvilkas yrke kläders vård hör. Härigenom allena skulle hela det nu förlorade statsanslaget kunna insparas. Därjämte är det ett erkändt faktum, att en liten reform inom maskineriet och ett annat belysningssystem skulle inbespara måhända hälften af hvad som nu utgår för dessa båda utgiftsposter. Vid tillfällen då changemang för öppen ridå äger rum för aftonen, borde ej mer än tre eller fyra arbetare behöfvas, och nu användas därtill mer än tjugu, hvilket antal vid vissa större pjäser ökas ända till hundra. Man betänke blott en arbetskraft af hundra man för att röra några pappersskärmar och tygstycken! Kostymeringen ådagalägger ett likadant slöseri. Vid ingen teater i världen är man så onödigtvis, så i tid och otid grann
