216
reglementet har någon rättighet, sujetterna åtminstone ha sådana sig förbehållna. Man känner då icke hvad ett kungligt svenskt reglemente vill säga, uppgjordt så där på fri hand utan ständers eller andra lagliga auktoriteters besvärliga tillkallande och hörande. De engageras genom kontrakt, och det försäkras särskildt, att de skola få åtnjuta uppsägningstiderna till godo; men så många inskränkningar, och så många men finnas i reglementet, att de i själfva verket äro alldeles beroende af direktionens välbehag, så länge kontraktet varar, och efter dess slut äga ingen säkerhet att bibehållas hvarken vid sina inkomster eller ens vid teatern. Om kontraktet ej är förnyadt inom 1 juli, kan det väl möjligtvis äfven sedan förnyas, men sujetten får ej lön förrän från och med den 1 oktober. Om han icke desto mindre är skyldig att tjänstgöra finnes ej nämndt, och som direktionen ej är skyldig att afgifva svar på hans förfrågan om villkoren förrän den 15 juni, samt någon tillfällighet kan vålla hinder för uppgörandet under de återstående fjorton dagarna, beror det alltid af direktionen att beröfva honom tre månaders lön, ja, hon kan t. o. m. dröja med att afgifva svar till september månads utgång och således hålla en person i ovisshet om sitt öde, hindra honom från att se sig om på annat håll intill hösten och då lämna honom utan emploj. Är någon af sjukdom hindrad från tjänstgöring i mer än sex månader, åtnjuter han för den öfriga tiden endast halfva lönen; men om sjukdomen ej kan till laga förfall hänföras, minskas lönen till hälften redan vid första månadens utgång. Åter en af dessa obegripligheter, som genom
