226
från pannan, musklerna spännas med ansträngning, armarna och bröstet rodna; nyss var det en verklig sylfid, nu är det endast en dansös, den förnämsta dansös i världen, om ni så vill, men heller ingenting mer.» — Hon hade den stora oturen att under 1870-talet på spekulationer förlora alla sina besparingar och bosatte sig då i London, där hon lifnärde sig såsom lärarinna i godt umgängesskick, särskildt i sammanhang med ceremonierna för presentation på hofvet. Under de sista två åren af sitt lif uppehöll hon sig hos sin son i Marseille, där hon dog på sin födelsedag 1884. Det heter om henne i en minnesteckning, att hennes välgörenhet och älskvärdhet borde tillskynda hennes graf lika många blommor och hyllningskransar, som hennes snille och hennes tjusningskraft förskaffat henne på scenen.
Förväntningarna voro stora, då vår ryktbara landsmaninna väntades till sin födelsestad. Teaterbiljetterna hade en strykande åtgång, och hennes porträtt, ritadt af J. Cardon, såldes i boklådorna för 16 sk. bko. Från London reste hon med ångfartyg till Hamburg, där hon sammanträffade med sin från Paris anlände fader, hvilken öfver Lübeck åtföljde henne till Stockholm och sedan till S:t Petersburg. Söndagen 22 augusti kl. 11 f. m. framkom det till följe af tjocka i Kalmar sund ett halft dygn försenade ångfartyget Gauthiod till Skeppsbron, där hon mottogs af en stor massa nyfikna, teaterchefen Backman samt tvenne morbröder, hvilka båda anförvandter genast ledsagade henne till modern, hvilken hitkommit ett par månader förut och nu i hennes famn öfverlämnade hennes sexåriga dotter, som af henne vårdats under
