Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/237

231

skaffa mamma och mig biljetter för att se m:ll Taglioni, men förgäfves, alla biljetter voro utsålda. På aftonen, då jag redan var hemma, och då förmodligen Danserskan åkte hem till sig, hördes från fönstret i Tildas kammare ett grufveligt hurrande.» Brefskrifvaren bodde vid Brunkebergstorg längst åt nordost, och man bör sålunda ha skrikit rätt bra för att höras »grufveligt» ända dit bort. — Lustigt nog passade öfverste Backman på att vid triumfdragningen hoppa upp i vagnen, då den sattes i rörelse, och Allehanda var icke sen att påpeka denna »egendomliga ödets lek: den af publiken mest entusiastiskt beundrade och den af publiken mest detesterade!! blifva delaktiga af samma hyllning». Allmänheten hade tydligen fått smak på denna frånspänningsceremoni, ty vid divans nästa uppträdande två dagar därefter förnyades den, men fick då en litet vildare karaktär, enär en något lägre burgeoasi talrikt infunnit sig. Man höll på att rifva både kappan och schalen af konstnärinnan, så att hon var nära att svimma i vagnen. Hon var redan förut något altererad, emedan en af afgrundsandarna i »Robert» genom sin oförsiktighet tillfogat henne en brännskada på halsen. Man var betänkt på att bereda henne tillfälle att kvarstanna öfver nätterna i operahuset, och i mina samlingar har jag en i hast med blyerts skrifven biljett från d. v. teatersekreteraren O. Wåhlberg till Westerstrand så lydande: »Tit. Bn ber, att Du genom dina intimare förhållanden med Hjerta ville så skyndsamt som möjligt föranstalta om införande i denna dagens Aftonblad af en hemdragningsscenerna ogillande artikel, med uppmaning till